ancorainfiore

Världen har rasat och jorden har slutat att snurra men ingen märker av det. Några skrattar och andra förberreder julhandlingen. Mina känslor är bortblåsta och allting har förvandlas till en mörk dimma. Jag har så svårt för att förstå hur världen kan fortsätta att fungera - ser de inte hur svart och fult allting blev så plötsligt? Människor ger mig vänliga blickar precis som förut, kan man undgå att se hur trasig jag blivit, hur ont varenda andetag gör, hur min hud har vänt sig ut och in, kan man? Om kvällarna ber jag tysta böner och viskar efter mod. Ge mig kraft, ge mig styrka, ge mig hopp.
För om du ger upp, så gör jag också det.