ancorainfiore

När jorden snurrar lite för fort och man inte riktigt hinner med, och mattan man står på oavbrutet dras under fötterna så att man tappar balansen, faller och slår sig. Då alla tankar springer i motsatt riktning och lämnar efter sig ett frågetecken större än en själv.. När saker och ting som förut var så självklara ersätts med otaliga tvivel och man plötsligt blir påmind om att flyttlådorna på vinden fulla av känslomässigt bagage står kvar som en påminnelse om det där man helst vill radera, ignorera och sabotera.

När man har kommit till den punkt då förvirringen tar över både kropp och själ, när man inte längre kan skilja på vad som är rätt eller fel, eller längre har förmågan att avläsa vad hjärtat säger att man vill medan hjärnan bestämmer vad som ska eller borde göras.

Så när sådana dagar infinner sig viskar jag till mig själv att min känslighet gör mig till både världens starkaste och världens svagaste, och att även om det kan vara otroligt smärtsamt ibland så när jag väl flyger är det högt, högt ovan molnen; så i slutändan är jag inget annat än tacksam, eftersom jag vet att det finns alldeles för många människor där ute som aldrig riktigt når dit. Och det kallas för total lycka.